Tisdagen 1 augusti:
Elin skjutsade Öjje och mig till Växjö flygplats varifrån planet gick strax innan sju på morgonen. Hela dagen blev en resdag, och vi var framme i Kiruna under eftermiddagen. Därifrån tog vi en buss till Nikkaloukta där vi sov första natten.

Onsdagen 2 augusti:
Vandring från Nikkaloukta till Kebnekaise Fjällstation. Vi "fuskade" lite genom att ta båten över Laddjujaure. Det var tur det för annars hade vi missat en av de vackraste vyer under hela resan. Superväder.

Torsdagen 3 augusti:
Det var tänkt att vi denna dag skulle bestiga Kebnekaise, men eftersom vi fått madrassplatser att sova på under natten så var vi lite trötta. Vi bestämde därför att ta en liten tur i omgivningarna till fjällstationen istället. Sol men en del moln som kom in under eftermiddagen

Fredagen 4 augusti:
Denna dag var det dags. Vi skulle upp till 2104 meters höjd på Kebnekaises sydtopp. Vi gick västra leden. Vädret var perfekt; sol vindstilla och ganska varmt. Turen var mer krävande än vi kanske trott. Vissa partier var mycket branta. När vi väl kommit förbi toppstugan var det inte långt kvar till den snö- och isklädda sydtoppen. Det var en sanslöst häftig känsla att stå och se ut över Sveriges och Norges bergsmassiv, och samtidigt veta att vilken topp man än tittar ut över, så ligger den lägre än den punkt jag själv står på. Efter någon timme påbörjade vi nedstigningen, och efter ca 14 timmar och ca 20 kilometers jobbig vandring/klättring var vi ner på fjällstationen igen. Trötta!

Lördagen 5 augusti:
Nu påbörjades själva vandringen av resan. Dagens etapp var 14 km och gick mellan Kebnekaise Fjällstation och Singi. Superväder!

Söndagen 6 augusti:
Dagens etapp på 12 km gick mellan Singi och Sälka. Vädret hade slagit om en aning och det regnade lite lätt.

Måndagen 7 augusti:
Mellan Sälka och Tjäktja är det 12 km. Liksom de tidigare etapperna gick det mest uppför och underlaget bestod mest av sten. Inget jämt lättgånget underlag med andra ord. Tjäktjapasset passeras vilket verkade vara högsta punkten på denna del av Kungsleden. Härefter gick det nämligen mest nerför. Regnet hände i luften.

Tisdagen 8 augusti:
Leden mellan Tjäktja och Alesjaure var mycket lättvandrad. Det gick nerför och stor del av leden var spångad. De 13 kilometrarna var snabbt över. Några regnstänk kom. Väl framme så åt vi en riktigt god och efterlängtad middag. Vi delade på en konservburk Felix köttbullar i gräddsås, med potatismos och lingonsylt som vi köpt i den lilla butiken som fanns i Alesjaure. Mycket gott till skillnad från all hemsk frystorkad mat. Frystorkat var omöjligt att få ner redan efter tredje vandringsdagen.

Onsdagen 9 augusti:
Leden mellan Alesjaure och Abiskojaure påbörjas, om man så väljer, med en båttur på ca 5 km. Eftersom hela etappen är 20 km så tyckte vi det var en bra idé. Under vandringen passerade vi trädgränsen när vi närmade oss Abiskojaure. Återigen superväder.

Tordagen 10 augusti:
Abiskojaure till Abisko Fjällstation. Sträckan är 15 km och man vandrar mestadels i låg björkskog. Väl framme fixade jag ett rum på fjällstationen. Vi gick till en närliggande restaurang och åt innan Öjje skulle ta bussen till Narvik. Han hade några dagar extra semester som han tänkte använda för valsafari vid Andenes. Bra väder även denna dag.

Fredagen 11 augusti.
Hemresedag. Klockan 11.25 tog jag bussen till Kiruna och därifrån flyget till Stockholm. Därifrån blev det en tågresa som slutade i Växjö vid 22-tiden. Det första jag gjorde var att gå och äta en kebabtallrik med extra mycket sås.